Prickligan i Malmö

When in Sthlm

2012-02-02T19:56:00.000+01:00

Den här måste vi se. Du och jag Agga? Snart?

Mellan målen

2012-02-02T09:30:00.000+01:00

När man är gravid och hungrig, hungrig, hunrig hela tiden kretsar nästan alla dagens tankar på mat. När jag äter middag fantiserar jag vad jag ska äta till frukost dagen efter. När lunchmaten ligger på tallriken planerar jag vad jag ska handla hem till middag och så vidare. Jag skyller på blodsockerfallen. Och mellanmålen är räddningen. Här är några bloggrecept som jag hittat och som är nya favoriter. Lagom lätta att slänga ihop på fem minuter max. Ovan, ruccola med räkor, kalkon, ruccola, spenat, solrosfrön och soltorkade tomater med en god dressing till.

Kokt ägg, rödlök, soltorkade tomater och riven ost. Mmm ...

Kyckling med majs, sallad och en smarrig dressing.

Smoothie med mango, kesella, honung, rismjöl och en skvätt citron. Yummie!

Melon, jordgubbar, blåbär, keso och vanlijkesella.

Hipp hipp hurraaaaaaaaa

2012-02-02T07:30:00.000+01:00

Vem fyller år i dag om inte min finaste syster Marja. 22 år. Vad hände med min lilla docka? Hon är en stor tjej nu. På riktigt. ♥ LOVE U SIS ♥

Fler som längtar

2012-02-01T21:48:00.001+01:00

Den här bilden damp ner i mejlboxen i dag med ett par söta och hjärtevärmade rader från Leons farmor. Hon har redan börjat handla outfits till Lillan (har jag sagt att jag har världens bästa och raraste svärmor?). Skönt att man inte är ensam. :)

Kvällarna numera

2012-01-31T20:01:00.000+01:00

Middag. Bada. Slappa i soffan. Kanske se en halv film. Och sen zzzzz ...

Framsteg del 2

2012-01-31T09:30:00.000+01:00

Sion börjar godta att den där hårlösa kattungen aldrig flyttar. Så länge den håller sig på en arms avstånd så är det ganska okej ändå, tycker islejonet.

Mammas första bebis ♥

Fotomodeller

2012-01-30T08:00:00.000+01:00

Min kompis Lindas sambo Bazze och deras son Tim var snälla att ställa upp som fotomodeller till en artikel jag skrivit om hur man lättast reser med barnvagn. Checka in i tidningen Metro i morgon!

Ps. Artikeln är framflyttad till den 1 februari. Kolla in då.

Inget rosa så långt ögat når

2012-01-29T14:54:00.001+01:00

Nu när vi vet vilken sorts filur som bakas i magen går det också att städa i garderoben. Det mesta av Leons kläder har vi tänkt att återanvända. Men den del riktigt grabbiga plagg låter jag min systers och min brors söner få ärva. Det innebär att jag äntligen kan få användning för mitt nya garderobsmotto: "ett plagg in, ett plagg ut". Allt för att hålla kostnaderna nere (vi ska försöka leva på besparningar under det första halvåret när Lillan kommer ut för att spara föräldradagar till kommande vintersemestrar och delttidsjobb) och för att dra ner konsumtionen. Man behöver faktiskt inte alltid handla nytt försöker jag intala mig. Och för budskapet vidare till vänner och bekanta som lovar att ställa upp med lite lånekläder. Så snällt. Vi är VÄLDIGT tacksamma!

Men några nya plagg (tre) hamnade ändå i Lillans låda. Intalade mig själv att man minsann får fira ibland. Och vad bättre att fira än att vår älskade Leon ska få en efterlängtad lillasyster ♥

Som ni vet är jag inget större fan av färgen rosa. Och ska verkligen försöka att inte hamna i rosaträsket bara för att vi väntar en flicka. Det kommer ändå när hon når prinsessåldern och blir påverkad av alla rosaälskande kompisar på dagis.

Fast små rosa detaljer räknas knappt.
Finns även i grått och kostar 79 kronor på KappAhl.


Också ett undantag. Jeans är alltid tufft. Alla tre plagg hamnade i Lillans låda ♥

Ps. För alla er kommande present-köp-sugna: satsa på plagg i strl 68 och uppåt. Vi har överfullt av plagg i de mindre storlekarna.

Rent samvete

2012-01-29T14:24:00.000+01:00

Nåt är nåt med ekologiska produkter som får mig att må så bra så att jag vill tralla. Ni vet, den där barnsliga må-gott-känslan som bara infinner sig på julafton precis minutrarna innan Kalles jul bärjar på tv. För min del har känslan säkert med att göra att min kära mor redan när vi var små var fltig användare av miljövänliga rengöringsmedel. Om jag inte minns fel sålde mina storkusiner Ecoveryprodukter och vår familj var en av deras största kunder. I dag är vart och vartannat tvätt- och rengöringsmedel märkt med miljösymbolen svanen. Men det finns fortfarande ett miljöproblem att tackla: alla evinnerliga engångsförpackningar som både skitar ner miljön i onödan och som sliter på ryggarna hos alla oss släpar ner säckvis med platsförpackningar till återvinningsstationerna.

Men handlar om på Green matmarknad i Västra Hamnen i Malmö är problemet löst. Här finns nämligen landets största refillstation av ekologiska tvätt- och redgöringsmedel. Jag bara stod och stirrade på alla flaskor och dunkar med ett leende upp till öronen en lånng stund innan jag lyckades välja ut två produkter som fick följa med hem. Refillbara givetvis. Nå, The Body Shop – detta är väl ändå något att börja med igen?

Vill ni veta mer om den gröna matmarknaden och vilka produkter som finns mer att köpa där, checka in nyhetsknäcket från premiärdagen som jag och min fotografkollega Ewa täckte.

Semesterplanerar

2012-01-28T08:57:00.001+01:00

Har så sjuuuuuukt ont i ryggen! Och tröttheten är värre än någonsin ... FixR knappt att hålla ögonen uppe på jobbet. Eftermiddagarna är värst. Då är det som någon klubbar mig i skallen med något hårt och jag blir yr och orkeslös till den grad att bara gå på toaletten blir ett projekt. Sorry att jag gnäller. Men det tar på krafterna att inte vara sitt normala jag.

Tippar på att det är (h)järnbristen som spökar igen. Ska gå till barnmorskan och be henne sticka mig i fingret. Har börjat knapra de nedrans magförstoppande järntabletterna igen i förebyggande syfte. Jagar även Bluetsaft och jordgubbar. Och drömmer om sommaren och semester. Hm, kanske skulle jag använda mina inarbetade två semesterveckor och ta ledigt en dag i veckan från och med mars. SÅ skönt det hade varit! Det tål att tänkas på.

Rulla mig i choklad

2012-01-27T17:29:00.000+01:00

Bokstavligen. The Body Shops nya chokladserie Chocomania får mig att tappa besinningen helt. Jag brukar inte gilla sötsliskiga dofter. Men det här är nåt HELT annat! Ni kommer förstå vad jag menar när ni doppar näsan i duschkrämen, kommer på er själva att toksniffa på varje vrå av kroppen där ni smörjt in er med body butter och som ni kommer åt. För att inte tala om när ni springer till affären och köper grädde gör att kleta in kroppen med efter den kladdkakelika kroppsskrubben. Jag lovar, ni kommer förstå när ni kommer nära de här produkterna. I promise.

It's a girl!!!

2012-01-27T08:57:00.000+01:00

Frisk, fin och förväntas komma med leverans med storken den 1 juli. :)

Hälsningar till Momo

2012-01-27T06:14:00.001+01:00

Leon är SÅ glad för sin nya overall. Och jag och Martin är så glada att vi valde en i färgen svart. Lite tråkigt, javisst. Men så jäääääädra praktiskt! Bara att torka av den värsta smutsen med jämna mellanrum och den ser ut som ny. Bekväm verkar den också vara. Leon demonstrerar gladeligen med gårdagens moves i parken. Tack snälla Momo för bidraget!

Nån har tänkt till

2012-01-26T21:26:00.001+01:00

Kvinnor i dessa måste vara betydligt lyckligare än alla andra. Jag lovar att återkomma med en recension.

Vecka 18

2012-01-26T20:05:00.000+01:00

Kalaskulan blir hårdare och rundare för var dag som går. Och då och då sprattlar det till där inne som en påminnelse om att putandet faktiskt beror på något. I morgon bitti får vi förhoppningsvis reda på vad det är för filur som gömmer sig därinne. Som jag har väntat på denna dagen!!

Himmel och pannkaka

2012-01-26T05:54:00.000+01:00

Finns det något godare än barnmat? Köttfärsås, flygande jacob, hemlagad pizza och pannkakor. Vem gillar inte det liksom? Ibland är det så himla tråkigt att vara vuxen och tänka på att maten är nyttig, innehåller en massa grönsaker som dessutom är obesprutade. Då tar vi en barnmatsdag hemma och lagar rätter som kittlar fram nostalgiska minnen och gör både magen och hjärnan glad. Som nystekta pannkakor med hemlagad hallonkompott och mjölk till. Kanske även en klick grädde eller glass. Himmelrike! För både stora och små.

3 ägg, 2 dl mjöl och 4 dl mjölk

plus en massa smör = väldigt lyckad kombo

Som hämtat ur introt för True Blood. :)

Hotellnatt – ho ho!

2012-01-25T10:35:00.001+01:00

Det här med sömn är totalt överskattat. Slänga bort en massa värdefulla timmar när man kan göra så mycket roligare med dem än att sova bort dem. Det tyckte jag innan vi fick barn. Nu ser jag saken ur ett helt annat perspektiv. Som säkert alla som har småbarn gör. Man ska vara glad om man får ett par timmars sammahängande blundande innan man får en fot i nyllet, en hand som trasslat in sig i ens hår eller ett jämrande efter nappen, kissen och filten eller allt annat som kan ha "tappats" bort i sömnen och OMEDELBARA BUMS måste vara kärleksungen till hands. Nåde alla småbarnsföräldrar annars!

Vi ska inte ens tala om det där att sova i egen säng. Det funkade finfint mellan 5 och 9 månaders ålder. Då trynade Leon som ett lamm i sin spjälsäng hela natten. Men så åkte vi på semester i Thailand, där man knappt vet vad en spjälsäng är, och han fick sonika dela säng med oss igen. Tror ni han ville tillbaka till den den fängelsestängsellika fyrkanten sen? Noooope. Efter åtskilliga veckor med vakna skriknätter gav vi upp. Nu nattar vi Leon i hans säng. Och får sedan stå ut med att han vakna mellan klockan två och fyra och skriker efter mamma. Ibland kommer han springandes själv till vårt sovrum. Men oftast sitter han och storgråter i sin egna säng så att jag eller Martin får hämta in honom till vår. Jobbigt, ja visst. Nattsömnsstörande, absolut. Men valet mellan att bli väckt av barnskrik fem eller en gång per natt är lätt. Ja, man står till och med hellre ut med att få sova på sängens ytterkant utan täcke och med yvande barnarmar och barnben natten lång. Jag gör i alla fall. Numera. Som ens syn på sig själv och alla andra kan förändras över en natt. Amazing.

Jag önskar mig ett gäng hotellnätter i födelsedagspresent om ni undrar.

Dagens

2012-01-24T07:45:00.000+01:00

Gör aldrig sådana här dagens outfit i vanliga fall. Är liksom inte riktigt jag. Men med en allt mer begränsad garderob är jag glad att jag överhuvudtaget hittar nåt som passar. Och så här blev nya jackan. En tunnare modell än planerat. Så den få funka som inomhusplagg över de få linnen och klänningar jag fortfarande kan ha.

Det är inte lätt att ta bilder på kläder dock. Tycker man ser muppig och tillgjord ut hur man än vrider och vänder sig. Så det får bli den klassiska kolla-magen-bilden framför hallbyrån som ni har sett typ tusen gånger förut (jag lovar, jag ska försöka bli mer kreativ). Magen börjar dra i väg nu. Spänner och drar i hud och ligament så att jag vaknar om nätterna. För att inte tala om det gnagandes ryggontet. Men det är en helt egen historia.

Ha en lovely dag fina vänner!

Ombytligt

2012-01-23T15:57:00.000+01:00

Snöyra i går. Plusgrader och strålande solsken i dag. Jag klagar inte.

Little Miss Kitten

2012-01-23T13:21:00.001+01:00

Det finns så mycket fina barnkläder i butikerna just nu. Om knappt två veckor kommer storken med Leons andra kusin. Också det en liten pojke. Denna gång är det min bror Marc och hans tjej som blir föräldrar. Det ska bli SÅ spännande att se vad det är för en liten filur som gömmer sig därinne. Har sprungit i barnklädesaffärerna de senaste dagarna och spanat välkommen-till-världen-presenter. Fynden kan jag förstås inte posta här. Men jag kan visa ett par andra roliga fynd som hade passat en liten Kitten, som min kompis Ullis envist tycker att Leons lillasyster ska heta, om det blir någon sådan. Eller kanske Kit, som Idol-Lailas son heter. Ja, vi får väl se med den saken. LOL. Men det finns onekligen ett stort modeutbud för en liten Catwalk. :)

Tittar det snöar

2012-01-22T13:00:00.000+01:00

Så kom den. Snön. Jag skulle vilja skriva den efterlängtade snön. Men jag tillhör sorten som räknar dagarna till gräsmattorna är helt gröna igen. Ser ni plätten som sticker upp genom slasket. Underbart! Två månader kvar. Sen är det våååååååååååår!!

Nä, nu ska jag in och bokklubba mig (= fika och snacka skit) med tjejerna hos bästaste Agga som sorgligt nog flyttar till Stockholm nästa helg. I'm gonna miss U girl!

Mysigt att vara två

2012-01-22T11:30:00.000+01:00

Särskilt när Skåneblåsten viner därute och de tunga molnen lovar snö. Ja ni läste rätt. Snö. BRRR!!! Jag tror jag kryper ner med Leon hos katterna ett tag.

Ny myssa

2012-01-21T09:33:00.001+01:00

Trots att snön lyser med sin frånvaro (well, inte helt sant – i torsdags snöade det en hel halvtimme och allt smälte bort lika snabbt) kunde jag inte motstå den här när jag sprang på den på lunchen. 20 pix på rean på Gina Tricot. Onesize. Och därmed en aningens för stor för mitt barnstorleksansikte. Men jag har den på i alla fall. Och känner mig lite som en rysk societetsdam när jag promenerar på kullerstenarna. I sex plusgrader. Det är en helt okej vinter det här.

Fit for fight

2012-01-19T18:10:00.003+01:00

Tre dagar senare och alla prickar är bybye. För er som inte vet så fick Leon en reaktion på mässling- och rödahundvaccinet. Tio dagar efter vaccinationstillfället. Kan erkänna att jag hann tänka både svinkoppor och vattenkoppor innan läkaren ställde diagnosen. Alla symtom stämde. Ledvärk, ömmande hud (Stackars Leon ville inte ens bada – och DÅ har han ont, kan jag berätta. Det finns inget som Leon älskar så mycket som att bada.), slemmig avföring och prickar från topp till tå. Det var bara febern som lös med sin frånvaro. Och jag kan säga att vi är väldigt glada för de. Efter två nätter av skrikande och totalt cirka fem timmar av sömn får man glädjas för det lilla. Tandagnisslan och spädbarnsnätter släng er i väggen säger jag bara. Det är betydligt mer slitigt att få en 22 månaders skrikande huligan lugn. Kan inte nog tacka Leons farmor Iza för att hon ställde upp att ta Leon på dagarna. Det var nätt och jämt att vi fixade jobbet jag och Martin dessa två dagarna.

Men så vände det på en femöring, tack vare Tavegyl. "Barn blir lite trötta av denna medicinen", sa läkaren. Och det vill jag lova. 10 milliliter och 90 minuter senare sov Leon som en klubbad säl. Han rörde inte en fena på hela natten och vi fick väcka honom på morgonen. Vilket i princip aldrig har hänt förut. Själv vaknade jag så klart i ottan. Kvart över fem drogs rullgardinen för ögonen upp utan barmhärtighet och det fanns inget mer att göra än att gå upp. Det säger lite om hur ovan kroppen är av sammahängande sömn. Sju timmar i streck blev tydligen för mycket. LOL

Slutet gott allting gott. I morgon är en ny dag.

Det här med mode

2012-01-19T10:00:00.000+01:00

Kan man förvandlas till ett modelejon utan egen intention? Jag tror det. Jag brukar nämligen inte sålla mig själv till den trendiga och mondeintresserade skaran. Mitt intresse sträcker sig till att jag vet vad jag passar i för sorts plagg, när och varför. Men plötsligt befinner jag mig på den ena modesajten efter den andra och djupdyker i höstens trender. Nu. Innan våren 2012 ens har börjat (behöver jag bli orolig?). Kanske har det med graviditeten att göra. Denna gång har jag bestämt mig för att försöka klä mig så att jag känner mig fin medan magen växer istället för att gömma den och mig. Därför har jag införhandlat mjuka treggings redan nu som förhoppningsvis kommer ha plats för magen fram tills de sista två månaderna i alla fall. Familj och vänner har också varit snälla och lånat mig en massa klänningar i storlek M till när magen inte går att klämma in i mina vanliga storlekar längre.

Skorna är ett annat kapitel. Förra gången gick jag upp en skostorlek redan i mitten av graviditeten. Kan säga att det inte kändes kul att köpa pjuck i storlek 41 och veta att man inte kommer att kunna ha dem om ett halvår igen. Tyvärr känns det lite onödigt att klufsa runt i stora vinterstövlar i maj. Så i år får jag helt enkelt satsa på ett par sköna och billiga sandaler som jag kanske, kanske om jag har lite tur kan använda även kommande somrar. Eller så får det bli ett par mjuka och billiga tygskor som ovan. Den där långklänningen är riktigt snygg också. Hm ... måste genast surfa runt och se om det finns något liknande på rea. Verkligen inte passande att få upp ett modeintresse nu. Plånboken växer ju inte precis i takt med magen.

Projekt inredning

2012-01-19T06:28:00.000+01:00

Våra väggar gapar fortfarande tomma efter renoveringen. Vita ytor är visserligen snyggt, men jag saknar den personliga touchen som tavlor och andra prydnadssaker ger. Jag har inte ens velar plocka ner julpytet än. Så illa är det. Men nu ska det bli ändring på saken! I helgen jag är det som åker till Ikea och köper ett gäng sådana här tavellister. Två ovanför tv:n och två ovanför matsalsbordet tänker jag. Och så en massa fotografier och personliga tavlor däri tänker jag. Vad säger ni, tror ni att det blir snyggt?

Så här funkar den

2012-01-18T18:00:00.000+01:00

Jag har fått många frågor om hur Phil & Teds syskonvagn funkar när man använder den som singelvagn och för barn upp till 6 månader. Och så här funkar den. Man använder den nedre sitsen som underlag för exempelvis en mjuklift och sätter sedan det stora barnets sist ovanpå. Det minsta barnen nån man enkelt ifrån förarens sida. Smart va?

Vi kommer förstås inte att byta ut vår andra vagn till att börja med. Det första halvåret kan det vara smart att ha två vagnar. Singelvagnen när Leon är på dagis eller hos farmor och syskonvagnen när jag är ensam med båda barnen. Två barn. Jag har börjat vänja mig vid tanken.

Drömmar i skinn

2012-01-18T14:00:00.000+01:00

Har letar länge efter min drömjacka. I skinn, lagom lång och lagom tjock. Perfekt skuren just för mig förstås. Men jag har gått bet hittills. Visst hittar jag skinnjackor. Massor av fina alldeles underbart vackra och sköna skinnjackor. Får många, många tusentals kronor ... (och det har jag verkligen inte råd med nu inför en stundande föräldraledighet) Tills i går. Då sprang jag på den här kreationen på H&M. Visserligen fuskskinn. Men ett förbankat lyxigt sådant. Ser precis som riktigt skinn. Känns nästan som det också. Det är bara den lyxiga läderdoften jag får vara utan. Men det kan jag leva med.

399 kronordrömmen på H&M.

Vad jag sysslar med om dagarna

2012-01-18T05:52:00.001+01:00

Det är inte ofta jag bloggar om mitt jobb. Men det händer så mycket kul där just nu att jag tycker ni förtjänar en inblick i vad vi på Giv Akt sysslar med. Häromdagen var jag på en internationell workshop om hur energianvändning i ett klimatsmart samhälle. På plats fanns representanter från EU och organisationer och byggherrar i Sverige, Spanien och Irland. Mycket intressant. Det är vi på Giv Akt som står för produktion och fungerar som redaktion för Hyllie.com. Ett likande uppdrag är Vastrahamnen.se där jag är redaktör. Båda webbportalerna uppdateras flera gånger i veckan. Checka in!

Mormor, farmor, mostrar och ni andra – kolla hit!

2012-01-17T19:13:00.000+01:00

Vill ni veta vad de hittar på om dagarna på Leons dagis. Checka in Änghagens förskolas blogg. Ingen är gladare än jag att den finns. SÅ kul att få följa deras upptåg. Nästan som att vara där själv. :)

Ett stort tack till personalen för att ni håller oss föräldrar uppdaterade ♥

Blir pepparkakor säger du? Mja ...

Det här med kuddar

2012-01-15T10:01:00.000+01:00

Odd kudd från Odd birds.

En kvinna kan aldrig ha för många kuddar. Det vet nog varenda man som lever med en kvinna vid det här laget. "De satans pudehelfete" som min kollega Ewas danska man brukar säga. För han liksom de flesta vuxna män förstår inte alls grejen med dessa stoppade kreationer i olika färger och former. Vad ska de vara bra för liksom? Jaaa ... vad är de bra för ... jag har inte svaret. Har ni? Ändå kan jag ha hur många kuddar som helst. I soffan, i sängen eller bara som prydnad. Eeeh ... ... någonstans. Tur att jag inte är rik. Då hade alla de här underbaringarna bott hemma hos oss. Zoot på Vitemöllegatan.

Pigall satin från Spiti.

Jack the Rusell, Odd birds.

Rådjur från Ellos.

Madmoiselle, The Sofa Store.

Geisha Club från Mimou.

Kudde Isbjörn från Åhléns.

Postorama från Odd birds.

Kudden Lennart, Odd birds.

Guitarr från Ferm.

Ross Menuez’s Fauna Animal Pico Pillow.

Elefantkudde från okänd försäljare.

Tokfyndat var det här ja

2012-01-14T11:00:00.000+01:00

Gav mig ut på lite reashopping under lunchen i går efter tips från min kära svärmor. Skulle egentligen försöka hitta lite plagg i storlekarna 92 och eventuellt 98 till Leon inför sommaren och nästa höst. Men tröttnade snart på det utplockade utbudet (varför är ALDRIG de storlekar man är ute efter kvar?). Men så där, i ett hörn i HM-butiken på Gustav, hängde dessa två ljuvliga skapelser och bara väntade på att bli hemplockade. Kunde bara inte motstå den lena sammetsen, underkjolens tyll och de creppade rosorna. Särskilt inte när hela kalaset gick på under hundralappen. Så där gick mitt köpstopp den här våren i stop. Hrm ... Och det ligger två klänningar och väntar i garderoben som bevis (mest på att jag är en tok ... men säg nåt vi inte redan visste.)

Ja, men ni vet väl inte vad Skorpan är för kön än, tänker ni kanske. Och ni har helt rätt. Det får vi reda på först om två veckor. Och jag blir PRECIS lika lycklig om det ligger och ruvar en liten pojke där inne. Då får dessa klänningar göra någon annan salig istället. Kanske blir det Leons och hans lillebrors/lillasysters dockor som blir de lyckliga.

❤ Slush Puppy ❤

2012-01-13T21:55:00.001+01:00

Det är inte klokt vad fort 12 veckor kan gå! Lånade som ni kanske vet ut Josan, den enda avelshonan jag har kvar, till min allra bästa vän Ullis för en kull. Ullis har fött upp Josan och är i mitt tycke den mest seriösa bengaluppfödaren i Norden, ja för att inte säga i Europa. Har sällan träffat en människa som verkligen bryr sig om både katterna och avelsarbetet så helhjärtat. Trots att hon är lika kattgalen som oss andra lyckas hon ändå håller huvudet kallt och tänka på det som VERKLIGEN räknas när det gäller avel: 1) Katterns hälsa 2) Katternas välmående 3) Rasens utveckling
Lägg till att hon och dotterna Fifi har en magisk talang när det gäller att hitta prima utställningskissar som ofta kammar hem både BIS-pokaler och SW-titlar. Kort och gott: den här kullen kunde inte ha fötts i ett bättre stamnamn än S*KungsgardenCats.

Tre kalasfina snöpojkar blev det i kullen. En oväntad men alldeles förträfflig lycka med tanke på att kullens pappa är snö (vilket rent statistisk borde ge 50 procent brunsa ungar med Josan som själv är n24:a men bär snö). En av de spottade killarna stannar som avelshane på Kungsgarden. Den andra flyttar till storstaden norrut. Den tredje killen, Slush Puppy, är marble och har alltså en helt annat teckning än de prickiga. Inte det mest perfekta utställningsmönstret kanske. Men kontraster sitter som en smäck och han har den där riktigt silkeslena sammetsrocken som så ofta är just marblebengaler förunnade. Han ser dessutom ut att bli en stor kille. Och temperamentet är bara SUPER (ni hör att han hade fått stanna i Jangalas stall om han var tös va?). Till råga på allt har han lyckats charma in sig hos en frilanskollega till mig vars föräldrar föder upp borzoihundar. Så inte bara blir goaste valpen Malmöbo. Han blir också fotomodell på kuppen. Nya husse Christiaan är nämligen en grymt duktig fotograf. Ingen är gladare än jag. Den här djungelmamman gillar nämligen att ha "sina" bebis nära. ❤

Rövare är vi allihopa

2012-01-13T21:19:00.002+01:00

I och med att det inte blev något Luciafirande på Leons dagis anordnade personalen julgransplundring istället. Alla föräldrar var inbjudna. Så vi passade på att bjuda in Leons farmor också. Väldigt mysigt hade vi förstås, som ni kan se på bilderna.

Barnen fick visa alla julsånger de har lärt sig.

Den plundrade presenten: en ask russin.

Jag smälter en smula

2012-01-11T06:40:00.001+01:00

Så här stor är Skorpan nu. En liten människa på alla sätt och vis.
Vi längtar efter dig!

Huvudkudde

2012-01-11T06:37:00.001+01:00

Varför är kudden alltid så skön när man måste gå upp. Äh, i dag drar vi täcket över oss en liten stund till och myser. Det finns inget bättre än att göra det på mammas egenodlade kudde på magen tycker Sion.

Små söta tassar

2012-01-10T13:47:00.000+01:00

Lindex har tagit fram en ny ekologisk kollektiv där ett av mönstervalen är små tassar i regnbågens alla färger. Så himla sött! Ett måste för alla katt- och hundälskare. Checka in!

En tillhörande filt i extra mjuk miljövänlig bomull. We like!

Vecka 16

2012-01-09T22:11:00.000+01:00

2,5 kilo plus på vågen och illamåendet har slutat. Den värsta tröttheten också. Om två veckor får vi reda på vad det är för filur som gömmer sig där inne. Martin tror redan att han vet. Jag anar. Men vill bara veta att Skorpan mår bra. Nojjar betydligt mera denna gången. Särskilt sedan en bekant fick missfall. I vecka 12. Stackars familj. Börjar nästan gråta när jag skriver orden. Ni hör, graviditetshormonerna har kickat in rejält. The mumin mum is back!

Hos frisören

2012-01-08T12:28:00.000+01:00

Känn på den om du törs

2012-01-07T16:00:00.000+01:00

Går i tatueringstankar. Har en pytteliten en på vänster överarm som blev till i en källare innan jag hade hunnit fylla 15 (förlåt mamma och pappa) och som mer och mer liknar en blurrig klump. Dessutom har en av de få personer jag verkligen ogillar på denna jord – och sådana personer kan jag räkna på typ tre fingrar – en PRECIS likadan ..! Fast i större storlek på en arm av lite fläskigare format (ugh). Så omgjord blir min inky absolut. Frågan är bara till vad?

Funderar på att göra om det kinesiska tecken jag har (som står för lycka och framgång) till detta, tigerns tecken. Leon är född i tigerns år (jag i hästens år – fattar ni att jag var lycklig som barn när jag fick reda på detta? (:). Och eventuellt komplettera med tecknet för drakens år som det är i år och året när Leons lillasyster/lillebror föds. Lite corny, jag vet. Men bättre än att den för synen allt mer blurriga ishockeyspelare som sitter på min arm nu. Fast jag har tid på mig att tänka. Tydligen får man inte tatuera sig när man är gravid, nåt om risken för blodförgiftning och att förlossningen kan sätta igång av alla endorfiner som kickar in för att lindra "smärtan" (om man nu kan kalla den ilande känslan när nålen skärm genom huden för smärta ... en fis i rymden jämfört med hur en förlossning känns. *LOL*).

Ps. En tiger (djärv, frihetsälskande och tar inte order av någon) och en drake (den självklara ledaren och kräver total underkastelse av andra). Hjälp, var ska detta sluta?

Baby love

2012-01-06T22:08:00.001+01:00

Har sagt till folk som frågat att jag inte har några gravditetscravings denna gång. Inte än i alla fall. Men kan nog lugnt konstatera att jag har ljugit om jag ser tillbaka hur jag har spenderat mina luncher de sista två veckorna. Utan att överdriva kan jag konstatera att jag har blivit lite av en stammis i parfymbutikerna. Här grå jag och sniffar och sputar lukter högt och lågt på allt från provlappar till mina egna handleder och tröjärmar. Varför? Jag har intalat mig själv att det handlar om att hitta den perfekta doften. Min absoluta favoritparfym Aqua Gio by Armani har nämligen utgått. Och att ersätta den är verkligen ingen lätt match. Det finns två saker i världen jag är extremt petig med. Och det är valet av mascara och parfym. Jag tillhör nämligen sorten som är håröm i ögonfransarna. Minsta lilla frans som ligger på sniskan eller ihopklumpad med någon annan och jag får lika ont i ögonlocket som man får i hårbotten efter att ha haft uppsatt hår för länge. Crazy, I know. Därför är det superviktigt att jag har en mascara som inte klumpar. Annars går jag hellre osminkad.

Ungefär samma nojja har jag för parfymer. De får inte lukta för starkt, men inte för lite. Inte vara för söta, och gudars ABSOLUT inte för tunga – då får jag huvudvärk. Inte lukta tallbarr eller blommigt (då tänker jag på toarent), tonårsfylla (ni vet, en sån där otäck häxblandning av dofter) eller för fruktigt (blandgodis är gott att äta – men inte en lunkt man vill ha under sina nästa 24 timmar om dygnet). Så efter att ha provat säker 300 dofter fick jag hjälp av en expedit att hitta vad jag letar efter. Bebisdoft. Mjukt, varmt, lite pudrigt sådär. Och alldeles, alldeles lagomt. Hon räckte mig en flaska av det japanska märket Harujuku. Baby Love heter doften. Och doftar precis som en bebis (jackpott!!) och kommer i en barnsligt söt flaska. Dessutom på rea för ett alldeles förträffligt pris: 150 pix flaskan. Jag tror jag har hittat min nya favorit.

En annan favorit som inte behöver göra något alls för att få mig på fall.

En sån här får det bli

2012-01-05T11:26:00.001+01:00

Har stirrat på massor av syskonvagnar och frågat varenda tvåsmåbarnsmorsa om vad de tycker som de vagnar de har. Och det får nog bli en sån här Phil&Teds trots allt. Nackdelen är att barnen inte sitter bredvid varandra. Men fördelarna är långt många fler. Vagnen är inte bredare än en singelvagn, blir till och med mindre när den är ihopvikt än vår nuvarande vagn och går att använda från första bebistiden till barnet än 6 år gammalt. Duovagnar, som exempelvis Urban Djungle, tar bara vikter upp till 25 kilo (ca 4 år) vilket innebär att Leon inte skulle kunna åka i den så särskilt länge. Och vem vet, kanske vill ha inte åka vagn alls när lillebror/lillasyster kommer. Då känns det ju alldeles onödigt att ha en bred dubbelvagn att släpa runt på. Den nedre sitsen på Phil&Teds Classic går närmligen att ta bort så att vagnen förvandlas till en singelvagn. Smidigt va?

Har flera vänner som har haft just en sån här vagn och de säger att de är supernöjda. Har dessutom hittat en sajt som säljer till ett mycket bra pris, nästan halva priset mot i butik). Ja, till och med billigare än vad de flesta säljer begagnade vagnar av den här modellen på Blocket. Jupp, det blir nog en sådan här vagn det får bli. Den andra vagnen tänkte vi att vi kunde låna ut till Leons farmor och farfar. De kommer att behöva den. :)

Nu gaskar vi upp oss va?

2012-01-04T22:01:00.001+01:00

Finns det något roligare än igenkänning?

När det fruktansvärda händer

2012-01-04T14:14:00.002+01:00

De skjuter som galningar i Malmö. Vår fina vackra stad. Här känner jag mig hemma och har gjort så sedan jag flyttade hit för snart 11 år sedan. Det var den oputsade fasaden och de svårimponerande men ändå lättflörtade människorna bakom den som jag föll för. De vann mitt hjärta och har hållit kvar det i sin famn tills nu. Frågan är bara hur länge man vågar vaggas av gangsters och huliganer – de som bevisligen styr Malmö med skräckinjagande järnhand.

Jag vill inte behöva flytta. Men jag vet inte om jag vill eller våga låta mina barn växa upp i en miljö där kulorna viner titt som tätt.

Det går inte ens att föreställa sig hur den här pappan måste må nu.
Så ofattbart. Så fruktansvärt sorgligt.

En sån där dag

2012-01-03T14:05:00.001+01:00

Längtar efter Leon. Tid för mig själv. Ja, att inte vara ägd av någon annan helt enkelt. En svart tisdag som känns som en blå måndag.

Same same but different

2012-01-02T16:17:00.000+01:00

Sitter och tittar igenom gamla inlägg. Och upptäcker att det finns flera skäl till varför jag visslade när jag cyklade till jobbet i morse. Trots måndagsångest, helgpåsar under ögon och en liten dust envist kvarvarande förkylning är det inget mot hur risig jag kände mig förra vintern. Kolla in de där säckarna under pandaögonen!! Man kan nästan tro att John Blund har dumpat all sand han har i dem. *LOL*

Räddningen var en gosig och mjuk Leon-liten att gosa med. <3 Åh, jag blir alldeles varm i magen av tanken att jag snart ska ha TVÅ marsipangrisar att snusa på. Och 9 plusgrader en morgon den 2 januari – det är verkligen inte illa.

Helt ofattbart vad mycket snö vi hade redan i november 2010.

Skönt att man inte är ensam

2012-01-02T10:45:00.000+01:00

Vi människor är sällan det, ensamma. Kanske allra minst i vår nöd.

Stora killen

2012-01-01T19:02:00.000+01:00

Vi börjar det nya året med att fira en födelsedagsgris. Det är den här gosenosen som fyller år i dag. Hela fem år. Det blir förstås både räktårta och prasslande paket på sängen.

STORT GRATTIS ÄLSKADE QING QONG MEGALÅNG!

Vi ses 2012

2011-12-31T22:56:00.000+01:00

Har precis kommit hem från nyårsfirande med goda vänner. Vi hade turen att kunna boka upp långbord på vår vän Roberts jobb. En helt makalös våning mitt i city bara ett stenkast från shoppingstråket och mitt jobb. Ni vet en sån där lägenhet man med ens känner sig hemma i och tänker att "här skulle jag lätt kunna bo". Drygt 200 kvadratmeter, oändligt högt i tak, stukaturer i taket i alla rum, öppen spis, burspråk, ja you name it (drömma måste man få göra).

Vi lyckades i sista sekund beställa nyårsbuffén från Rebell. Och blev verkligen inte besvikna. Portionerna var enorma! Jag kommer inte att behöva äta igen förrän på måndag. Smakade en klunk finbubbel till maten, men där tog mitt nyårsfirande slut. Leon somnade redan i bilen och jag kommer nog att göra det samma i soffan framför en dålig film. Martin är ute och kalasar med grabbarna. Men nästa år är det damernas tur. Då ska jag och en av mina bästa vänner Anna, som har en son på ett halvår som heter Max, slå klackarna i taket och svira de lurviga till morgontimman. Det kommer bli skitkul! Jag vet det redan nu. Men i år är jag ganska nöjd med att krypa till kojs och se tillbaka på allt fint som hänt under året som gått. Ett bra år på många sätt och vis har det varit. Och nästa år kommer säkert bli precis lika händelserikt. Lika bra att vila upp sig tills dess. Och öva på fulposerna, haha! :)

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er allesammans. Vi ses nästa år!

Blir man någonsin redo?

2011-12-31T09:00:00.000+01:00

Snart är det här året slut. Och jag kan inte låta bli att bli nostalgiskt och tänka på hur snabbt året som gått har susat förbi. Om tre månader är Leon 2 år. Och snart storebror. Smaka på de orden. Storebror. Vår lilla klutt ska plötsligt vara större än något ännu mindre. De som har täta barn tröstar min oro med att tvåringar är tillräckligt små för att inte riktigt förstå konceptet svartsjuka. Och att Leon och lillebror/lillasyster istället kommer kunna leka samma leka i många år framöver. Jag litar på deras råd och erfarenhet. Men kan ändå inte låta bli att fundera på hur i 17 kärleken ska räcka till? Hur kan man älska någon annan lika mycket som man älskar sitt första barn? Fullt möjligt, svara de som vet. Och jag vet ju att det funkar likadant med katterna. Man älskar dem precis lika mycket, fast på olika sätt. Och det ska bli mitt nyårslöfte – att invagga mig själv att allt blir bra. Till och med jättebra. Det funkar ju prima med Leon och syrrans bebis, fina kusinen Sixten.

Tänk att vi ska ha en sån här liten marsinpangris

i vår säng till sommaren igen.

14 + 5

2011-12-30T20:40:00.000+01:00

Så gammal är troligtvis vår lilla Skropa just i dag. Fick ett samtal från Kvinnokliniken i går där vi gick igenom analysen av blodprovet. Och även det så bra ut. Vi hamnade på en total risksiffra på 1 680, där allt under 200 anser som gränsen när man rekommenderas ett fostervattenprov (den totala risken för att bebisen har kromosomiska avvikelser är då mindre än 4 procent vid min ålder). Så vi kan nu pusta ut på riktigt. Känns riktigt bra! Passade på att fråga barnmorskan hur stor bebisen är beräknat på dess mått. Och vi fick ett preliminärt BF till den 24 juni. Alltså nästan två veckor tidigare än vad jag hade gissat. Vi fick också ett justerat datum för nästa ultraljud. Yeyh!

Påg eller tösabit. Den 30 januari får vi svaret.

♥ Stort tack ♥

2011-12-30T19:50:00.000+01:00

Det var bara Leon som fick julklappar av Tomten i år. Vi andra hade lovat varandra en klappfri julafton. Det blir liksom så larvigt att köpa en massa saker för en massa pengar till någon som inte önskar sig nåt speciellt och vise versa. Jag älskar visserligen både att ge bort och att få presenter. Men då ska det vara saker som personen vill ha eller behöver och därmed uppskattar. Som Leon uppskattar sina julklappar. För det gör han verkligen. Han leker med dem alla hela tiden. Så stort tack för att ni gör vår glada guldklimp ännu gladare. Vi är så tacksamma!

En snabb favorit.

Nya seleryggsäcken Apan.

En annan apa.

Så här fina är de i Leons rum.

Många bilar blev det. Den här säger "iuiuiuuuuuuu".

Fler till samlingen.

Playdolera är också kul.

Barnsligt kul.

Ha!

2011-12-28T13:13:00.001+01:00

Hade en diskussion med barnmorskan sist angående träning och vikt när man är gravid. Berättade att jag hela tiden får kommentarer att jag är smal och "borde lägga på mig mer". Barnmorskan bara skrattade och sa att jag skulle vara glad, de flesta mammor har det omvända problemet, tröstade hon. Sen plockade hon upp ett diagram i sin dator och gav mig tips om en länk till en webbsida där jag kan få fram samma siffror. Och ha! Jag ligger på ett normalt BMI räknat på min längd (171 cm) och vikt (56,5 i normalvikt). 19 är gränsen för normalt BMI, och jag ligger på 19,4. Inget att oroa sig för alltså menade barnmorskan. Sen räkande vi ut hur mycket en kvinna med mitt BMI rekommenderas att gå upp under sin graviditet. Och kan ni tänka – slutsiffran hamnade på 71,6 kg. Alltså ett bara ett ynka hekto mer än vad vågen stannade på (71,5 kg) dagen innan Leon föddes. Siffrorna ovan visar den ungefärliga viktökningen per graviditetsmånad. Jag ligger alltså även denna gravditet helt enligt kurvan. :)

Så. Nu hoppas jag att alla ni som bekymmrar er för min vikt har fått evigt lugn i själen.

Sjukstuga

2011-12-27T22:37:00.000+01:00

Det är en envis förkylning det här. Katterna är snälla och ställer upp som värmedynor när frossan är som värst.

Mer jul

2011-12-26T20:00:00.002+01:00

Är fortfarande vrålsjuk. Så det blir ännu en bildbomd medan jag försöker sova bort den här envisa förkyldningen. Det var den ledigheten ...

Världens finaste julkille hittade snabbt sin favvoplats – vid datorn.

En av klapparna – en sjungande gunghäst.

Familjefoto.

Mer klappöppning på juldagen.

En trött men mycket glad liten kille.

Julen i bilder

2011-12-25T09:46:00.000+01:00

Jag och Leon har åkt på en bautaförkylning som heter duga. Huvuder dunkar och snoken rinner och är toktäppt om vartannat. Det blir alltså ingen utgång för mig i kväll som planerat. Så himla typiskt!! Men lika bra, är helt slut i rutan och ska bara ägna dagen åt att sova. Orkar inte ens blogga ordentlig. Ni får nöja er med ett par bilder från gårdagen så länge. På återseende!

En viss liten kille har tydligen varit väldigt snäll i år.

Ingen polsk jul utan polska piroger. Mmm ..!

Julfavoriter

2011-12-24T23:18:00.002+01:00

När man får julhälsningar på mobilen som den här är det lätt att förstå varför Leon är så tokig i sin farfar. Han är en kul prick ända ut i fingerspetsarna helt enkelt. Han är dessutom gift med en kvinna som både jag och Leon har tagit djupt in i våra hjärtan. Behöver jag säga att jag har världens bästa svärföräldrar?

Julhälsning från min syster Veronica och kusinen Sixten

som åkt norrut för att leka i snön. Och nog syns det att de älskar det.

Stor puss på er sötnötter.

Granen står grön

2011-12-24T08:00:00.000+01:00

... och grann – fast inte i vår stuga. Det blev efter mycket om och men ingen julgran hemma hos oss i år. Vi hittade helt enkelt inte en lagom en, inte för hög och inte för bred men ändå med täta buskiga grenar att hänga massor av julgranspynt på. Det får nog bli en platsgran ändå nästa år. För säkerhets skull liksom. Granarna utomhus är mer täckta med regndroppar än glitter och snö, med undantag på de pyntgranar som Malmö stad ställt upp i centrala stan.

För nån sekund infinner sig faktiskt julkänslan på max.

Nä, nu är det dags att göra oss redo för det viktigaste: den smarriga julmiddagen. Äta julmat till man spricker bör man – annars dör man.

GOD JUL!!

I brist på snö får man äta glass.

Klädakuten

2011-12-24T06:00:00.000+01:00

Jaha, så var man där. När inga kläder passar längre. Inte finkläderna utan stretch i alla fall. Den här sammetsklänningen är på gränsen. Den allt mer putande magen och rumpan (varför ska man få en "gravidmage" även där bak?) gör att det mesta åker upp den decimeter och sitter så där osnyggt som ett för tajt korvskinn. Den här klänningen har dessutom en slits där bak som glipar lite VÄL mycket. Men det är inget som några handsydda stygn inte kan fixa. Jag vägrar att köpa en massa nya kläder redan. Mottar därför väldigt tacksamt lånekläder om någon kan tänka sig att låna ut. Storlek medium och i stretchigt tyg är att föredra. Du hade blivit min räddare i nödens klädångest. ♥

Det tar sig

2011-12-23T19:30:00.000+01:00

Efter nästan två år börjar islejonet att tina. Min lilla fjant.

Den lilla hjälpredan

2011-12-23T17:30:00.000+01:00

Det märks att Leon börjar bli stor. På bara någon månad har han gått från aja-baja-åldern till att bli en riktig liten hustomte som ska vara med och hjälpa till med allt. Städa, tvätta, vika tvätt (på sitt sätt), ge katterna mat och laga mat. De sistnämna gör han med stor fascination. Det är som det har gått upp ett ljus för honom att det är maten vi äter som vi lagar. För hela tiden ska han "smaka". En blivande kock månne? Gillar att äta gör han i alla fall. Ett givet släktdrag. :)

Varje morgon samma sak. Pappa sätter i sina linser,

hustomten gör det samma.

Ibland krävs det så lite

2011-12-23T15:14:00.001+01:00

Sprang på de här flaskorna med alkoholfritt bubbel i mataffären i dag. Och var tvungen att provsmaka. Jodå, helt klart värda sina 39 kronor styck. Smakar faktiskt nästan som riktig bubbel. Och jag är sprudlande glad. SOM här ska bubblas i jul!

Dags att käka upp halmhatten

2011-12-23T10:36:00.002+01:00

Efter det senste blodprovet när jag var tvungen att lämna hela sju rör (!) lovade jag mig själv att ALDRIG någonsin ta ett blodprov mer. Jag blir så jäkla yr och mer eller mindre svimmar varje gång. Sist fick jag veta att det beror på att jag har låg blodtryck, ofta omkring 55/90, och att blodtrycket sjunker drastiskt när man lämnar blod. Skönt att få en förklaring, jag har under hela mitt liv trott att det bara beror på dåliga nerver och blodskräck. Hallåååå, kunde någon ha förklarat läget tidigare kanske????

Anyhu. Gårdagens besök på Kvinnoklinken för att ta KUB-testet blev ett verkligt test för nån som har nålskräck lika mycket som jag. När ultraljudet var klart knapprade barnmorskan in siffrorna i sin dator och ser då att mitt blodprov från den 6 decmber inte finns registrerat ..! Testen för smittbara sjukdomar är gjorda. Men analysen som används till KUB-testet har de glömt bort att göra eller föra in. YOU SAY WHAT??!! "Du kan ju sticka ner till labbet och ta ett nytt test, men då får du skynda dig för de stänger om 10 minuter" tyckte barnmorskan käckt. Jag förklarade med darrande stämma att jag inte är en person som tar ett spontant blodprov bara så där, utan behöver typ flera veckors förberedelser på mig. "Vill du veta att ditt barn är friskt finns det inget annat sätt" svarade hon barskt och för en sekund trodde jag att jag skulle dö. Men sen insåg barnmorskan att jag varken skämtade eller löjlade mig och blinkade snällt med ena ögat. "Ligg kvar på britsen här du så tar jag blodprovet, jag är jättevan att sticka och lovar att vara snabb." Så det vara bara att välja – att få skiten gjort eller göra det efter julhelgen.

Med ultraljudsbilderna i ena handen rullade jag snabbt upp tröjärmen på den andra armen och nickade tyst. Lika bra att få det gjort. Och kan ni tänka er, jag varken kände sticket eller blev yr alls! Vilken proffsstickare! Tårfylld av glädje, både över mitt mod och barnmorskans skicklighet, kramade jag om min räddare i nöden och överöste henne med lovord. Sen skuttade jag visslande ner till labbet – MED mitt egna blod i ett provrör i handen (vilket aldrig hade kunnat hända bara för någon dag sedan). Jag är så uppfylld av upplevelsen att jag känner mig närmast religös.

Hur var det med bebben då? Alldeles alldeles prima! En liten 10,5 centimeter lång sparvel låg där inne och sprattlade för fullt. "Det är en livlig liten bebis ni har" konstaterade barnmorskan. Haha, så gick det med vår beställning av en lugn bebis. Alla tio fingrar och tår var på plats, hjärtat tickade fint och alla mätvärden var som de skulle. I röran glömde vi dock att fråga om ett beräknat BF-datum. Jag ska försöka luska ut det själv nu när vi har längden på bebisen. Könet gick inte heller att se. Martin gissar på en flicka, den här lilla skorpan har nämligen betydligt rundare former i ansiktet än vad Leon hade i samma stadie i graviditeten. "Svag haka och en söt liten uppnäsa, precis som du har" menade Martin. Vi får väl se. Jag blir lika glad vilket som. Bara vår älskade lilla julskorpa är frisk. ❤

Skorpans profil.

Leons profil i samma ålder.

Skorpan var duktig på att vinka.

De långa fötterna var också på plats. :)

Flashback

2011-12-22T14:41:00.000+01:00

Så var man här igen, vid ingång 74 på Kvinnokliniken. För nästan exakt 21 månader sedan stod jag och hängde, frustande och flåsande, i övergångsställets skyltstång. Åtta timmar senare kom världens finaste Leon till världen. Nu är det dags att träffa hans lillebror eller lillasyster för första gången. Och jag har fler fjärilar i magen.

Klappen du alltid önskat

2011-12-22T10:30:00.000+01:00

... men aldrig kommer att få. Det är den GENIALA affärsidé bakom Prank Pack som min kompis Linda tipsat om på sin blogg. Och vem vill inte öppna ett paket fullt med förväntningar för att finna ... att ingenting alls ligger däri. Genialt, som sagt!

Vem behöver inte en Pet Petter?

Valt och klart

2011-12-21T06:30:00.000+01:00

Har jag sagt att Leon ska föda upp katter när han blir stor?
Det har han valt helt på egen hand.

På rätt väg

2011-12-20T18:53:00.000+01:00

Illamåendet sveper fortfarande över mig och lilla skorpan i vågor. I går var jag så kräkig att jag höll på att börja gråta på jobbet. Det är minsann inte lätt att hålla ihop möten, intervjuer och projektledning när kroppen skriker efter sömn, mat och vill kaskadkräkas på samma gång. Lägg till lite svallande hormoner på det och hela livet blir till hela havet stormar. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet och när man får chans att pusta ut. Bestämde mig därför i dag för att ta lite ledigt över julen. Frågade chefen om jag kunde plocka ut lite förtidssemester. Förklarade läget och han sa ja utan att blinka. Jag har tur som har ett så bra jobb. Så varannan-dag-jobb och varannan-dag-vila är det som gäller i mellandagarna. Men först ska jag ta långledigt från fredag till nästa tisdag. Det ska bli fantastiskt skönt att få skrota omkring och bara vara i ett par dagar.

Träningen går framåt. Kör fyra konditionspass (30 min crosstrainer) i veckan och försöker hinna med att lägga på styrketräningsövningar för överkroppen på två av passen. Alltså mest underhållsträning. Vågen svarar och har tagit ett rejält skutt uppåt. Skorpan börjar kräva plats. =)

2,5 kilo plus i vecka 12–13

De är listiga de små liven

2011-12-19T21:39:00.000+01:00

När man inte får slänga mat på golvet och måste äta upp alla grönsaker gäller det att vara uppfinningsrik. Qingis tackar och tar emot, ärtor som majs och morötter.

Drömmer om sommar

2011-12-19T14:26:00.000+01:00

Har lite att göra på jobbet (kanske därför jag längtar efter något eget extra mycket – jag fixar inte riktigt att bara sitta av tiden vid ett skrivbord ...). Och surfar bort lite tid med att titta på mammakläder. Köpte i stort sett inga alls förr graviditeten. Gick istället upp någon storlek i de kläder och märken jag brukar ha. Och det funkade alldeles prima.

Denna gång ska jag dock vara höggravid i början av sommaren. Så det blir att lägga undan en del av de långarmade koftorna av större storlek och istället satsa på att hitta billiga kortärmade tröjor och linnen samt någon kjol som ger magen plats att växa. Det går att hitta en del fina mammaklänning faktiskt när man letar runt. Men de är så hiskeligt dyra! Som den här i silke från Mom2Mom. Men håll med om att den är fin. Väldigt söt och somrig.

Monday today

2011-12-19T08:21:00.000+01:00

Har ingen lust alls att gå till jobbet i dag. Ögonen grusar, benen vill inte ta kroppen ur sängen och katterna är extra gosiga för att övertala matte om att stanna hemma. Har känt så här de senaste dagarna. Vet inte riktigt varför. Kanske är det mörkret. Eller preggohormonerna. Eller hjärtat som säger att det är dags att gå vidare. Drömmer om att frilansa, göra något eget. Men vet att det inte är rätt tid nu. Tidning efter tidning sparkar en stor andel av sina journalister. På byråsidan ser det likadant ut. Man ska med andra ord vara glad att man har jobb. Särskilt nu med en ny bebis och ny föräldraledighet på g. Men jag tänker på det mer och mer. Varför drömma om livet när man kan leva drömmen? Men i dag dricker jag upp min cappucino och beger mig till samma jobb där jag varit i 7,5 år. Allt har sin tid, sägs det.

Sånt som inte vissnar

2011-12-18T14:00:00.000+01:00

Hittade de här fantasiskt vackra buketterna på en blogg till en vän till en vän till mig. Vilken genial idé! Brudbuketter som aldrig vissnar. Snacka om ett minne för livet. Nu väntar jag på svar var man kan köpa de här ljuvliga kreationerna.

Kommer ni ihåg Bob?

2011-12-18T08:16:00.000+01:00

Vår senaste lilla flaskbaby? Som bara vägde 47 gram vid födseln och sedan gick NER (ve och fasa!) i flera dagar och kravlade i cirklar runt runt och verkade allmänt sinnesförvirrad innan vi lyckades få honom att fatta det här med nappflaskan. Well, han är inte så liten längre. 10 månader har han hunnit att bli och verkligen sin pappa Lama upp i dagen. Det är så härligt att få sådana här bilder från kattungeköparna. Kanske särskilt när det gäller kattungar som Bob – dem man har fått kämpa med att rädda till livet klappar ens hjärta alltid lite extra för. Vi tackar för de kalasfina bilderna och säger STORT GRATTIS till nya lillebrorsan. Bob verkar väldigt nöjd över valet!

Lilla Bob 16 veckor gammal.

Mys i nya hemmet.

Den här killen är nästan löjligt lik sin far.

Axelgenen finns där.

De vackra gröna ögonen också.

... och den vita magen.

Silkspälsen är också på plats.

Man måste vara snäll när man är stor.

Ljuspunkter i mörkret

2011-12-17T22:27:00.001+01:00

Martins mormor Alicija fyllde 80 år i går. Så vi passade på att åka över till Köpenhamn med Leons farmor Izabela, farfar Marek och faster Laura för att fira "gammelfarmor". Det blev ett besök på Tivoli som förvandlas till en magisk plats så fort mörkret sätter in. Vi gick omkring och häpnade över alla vackra ljussättningar. Julen gör något med oss alla, den saken är klar. Oavett om man gillar snö eller inte – eller tycker att bilar och flygplan är det bästa som finns (Iza – klicka på bilderna för att göra dem större och bättre att spara ner).

I farfar Markes famn hittade Leon många "flygplan"

bland loopar och karuseller.

Ett hjärtträd. Såklart.

Årets jultema var Ryssland.

Födelsedagsbarnet självt med min underbara svärmor och svägerska.

Och så här vilar Tomtens renar inför julen.

På vägen hem gick vi förbi en legobutik. Leon var mycket säker på vad Tomten har gömt i sin säck.

Min favorit.

Tänk om detta funnits när vi var små

och alla legohuvuden alltid lyckades försvinna spårlöst.

Så här kallt har vi det här nere. Skitjobbigt.

För oss som inte orkar vänta

2011-12-17T15:02:00.000+01:00

Tålamod ha aldrig varit min starkaste sida. Därför blir jag extra glad, ja närmast exalterad, när det dimper ner julklappar i brevlådan med texten: öppnas före jul. Jag hinner knappt svara "ja tack" innan fingrarna börjar riva i paketpappret. Och lyckosamma jag har tre små medhjälpare som också gillar att öppna presenter.

Denna gång kom paketen från Tomten på Västgötaslätten där min mamma och syskon bor. En visbok och tillhörande cd med barnjulvisor. Så himla bra! X-boxen (vår cd-spelare har efter några års minst sagt svajjig prestanda gett upp fullkomligt) har gått varm hela sommaren. Leon dansar och sjunger överlycklig i sin pyjamas. Man kan riktigt se att hans hjärna jobbar på högvarv med att lägga till nya texter i sångbanken. Den lilla mjukissnutteapan som skorpan i magen har fått av kusinen Sixten får sig också en svängom. Nu är julkänslan total här hemma. Stort tack för det snälla "Tomtarna".

Tecknat på tv:n och högar med tvätt på tork.
Så ser det ut hos oss en helgmorgon.

Den här kanske?

2011-12-17T10:15:00.001+01:00

Vi letar ny spegel till hallen. På väggen över byrån ska den sitta. Jag gillar effekten man får med speglar, huxflux känns rummet större. Även om mörkrädda jag gör ALLT för att undvika att stirra in i dem på natten. Leken Svarta madam har verkligen lämnat avtryck. För att inte tala om filmen The Ring. I flera månader var jag tvungen att slänga en handduk över tv:n innan jag fick och la mig. Annars låg jag och stirrade rakt i luften i skräckfylld väntan på att den fruktansvärt läskiga ungen i filmen skulle kravla sig ur tv-skärmen. Får gåshud bara jag tänker på scenen ... BRRR!!
Tillbaka till spegeln. Vad tror ni? Om man vänder den så att den hänger på bredden istället?

Kan inte låta bli att undra

2011-12-16T07:00:00.000+01:00

Kommer Leons lillebror/lillasyster att vara lik honom, Martin eller mig? Det har ju absolut ingen som helst betydelse, bara bebisen är frisk så är vi världens lyckligaste. Men det är ändå lite spännande att tänka på den lilla filuren som ligger där inne och ruvar. Nu en bebis istället för ett foster. Kanske med mörkt lockigt hår och gröna ögon denna gång. Möjligheten finns. Näst vecka är det dags för ultraljud. Tänk att vi ska få "träffa" varandra för första gången då.

Världens finaste storebror.

Inte utan min snutte

2011-12-16T06:52:00.000+01:00

I vårt hem finns det vissa saker familjemedlemmarna inte kan vara utan. Napp och mjukis-Kisse är livsviktiga! Nåde den som slarvar bort dem. Sion är som tur är inte lika kräsen. Bara det är nåt som luktar mamma så går det bra. Min morgonrock är storfavoriten. Den snuttar han loss på både morgon och kväll, mammagrisen. <3

Visste ni föresten att "snuttis" här nere i Skåne kan syfta på det kvinnliga könsorganet? Det upplyste min kära vän Ullis om. Och vi som hade en underlat när jag var liten som hette Snutten. Kille var han dessutom. Snacka om bakåfram. *LOL*
Jaja, för en skåning sitter ju även ballen (skinkan) där bak.

Så jäkla coolt

2011-12-15T20:27:00.001+01:00

En skrivmaskin som målar tavlor. ÜBERCOOLT!!
Varför har inte jag kommit på det här?

Matkoma

2011-12-15T10:22:00.001+01:00

Julfesterna avlöper varandra. Var på Kanalkafét i Köpenhamn med jobbet i går och smaskade danskt julbord. Och himmel vad det var gott. Istället för det traditionella svenska julbordet med buffé kom det in stora tallrikar med fisk, kött och efterrätter. Jag tror aldrig jag har ätit så mycket stekt spättafilé med remouladsås, olika sorters inlagd sill, confiterad anka, sidfläsk med äppelkompott och risalamalta i hela mitt liv. Danskarna kan sina grejer. Allt var gjort från sratch, inga halvfabrikat här inte. Lite surt var det förstås att inte kunna dricka alla goda julöler och julsnappsar som severades till. Men det tog jag igen med ett par nybakta lussekatter och en näve nygräddade pepparkakor när jag kom hem. Martin och Leon hade haft lussefest med några kompisar och hela lägenheten doftade juvligt. Behöver jag säga att jag fortfarande är mätt?

Ofattbart

2011-12-15T10:00:00.000+01:00

Hur ska jag kunna älska en till lika mycket?

Bilder från helgen

2011-12-13T22:46:00.000+01:00

Ullis och company @ Kungsgarden hade sin årliga glöggfest i helgen. Detta år var det lättare än någonsin att åka dit. Ingen hungrig bebis att amma. Och ingen snöstorm som gjorde hemresan till ett oväntat äventyr. Lite snopet var det förstås att för tredje året i rad behöva hålla sig till den alkoholfria glöggen. Desto mer andra godsaker slank ner i kistan under kvällen. INGEN kan baka godis och kakor som Ullis kan. Man liksom rullar alltid därifrån och är inte sugen på godsaker igen på flera veckor.

Stort tack Ullis och Fifi för ett strålande glöggkalas! SÅ kul att få träffa alla (många i alla fall) kattvänner igen. Och stort tack till devonligan, Dolly-Pod och Devs, för att ni ställde upp som kvällens gosdockor och fotomodeller.

Storräknaren

2011-12-12T22:42:00.000+01:00

Har hamnat i trötthetsträsket igen om ni undrar över frånvaron de senaste dagarna. I går sov jag två timmar mitt på dagen OCH fick och la mig halv åtta på kvällen. Ändå har jag gäspat mig igenom dagen. Just sådana här dagar är jag extra tacksam för att jag delar liv med mina grabbar.

Har fått låna en gammal räknetavla av en bekant. Och den är mycket populär. Det räknas fram och tillbaka. "Tio, åtta, sju, fyra, TIO!" Leon alltså. Sion vet jag inte vad han vill. Om nån lyckas tolka hans gnäll så är ingen gladare än jag över att få ta del av informationen.

Lördagstipset

2011-12-10T16:47:00.000+01:00

Jag är lika kräsen som snål när det gäller skönhetsprodukter. De ska liksom vara RIKTIGT bra för att jag inte ska känna mig grundlurad. Så där bra så att man blir ärligt förvånad av resultatet. Och den här peelingen är sån. Den är banne mig den bästa kroppspeeling jag har testat – och jag har testat många i mina dar ska ni veta. Och den här is the shit! Dryg, gör vad den ska, nästintill doftlös samt ger en babylen OCH återfuktad hud på en och samma gång. Dessutom har den ett rimligt pris. 95 kronor på Matas. Så spring och köp! Ni kommer inte att bli besvikna.

Ännu ett bevis

2011-12-09T12:32:00.000+01:00

På ett halvt dygns magsjuka har jag förlorat 1,5 kilo. Mestadels vätska, men ändå inte så bra. Hade ett möte med min personliga tränare på Sats, Ingrid, under lunchen och hon konstaterade det jag ständigt försöker få folk i min omgivning att förstå: vissa människor har högre ämnesomsättning än andra. Och jag tillhör uppenbarligen dem med raketfart på förbränningen. Ännu ett skäl att träna under graviditeten för att behålla musklerna, säger Ingrid.
I dag blir det dock bara teoretisk genomgång av träningsprogrammet för de närmaste sex månaderna. Min kropp kräver vila och mat. Och det ska den få. Lördagens glöggfest hos Kungsgardengänget blir en del av rehabiliteringen. Ser SÅ mycket fram emot den!

Ps. Vi har ingen våg hemma om ni funderar på varför jag alltid vöger mig på gymmet. Det har alltså INGENTING med att göra att jag försöker bli av med vikt. Snarare tvärtom. ;)

Aldrig fel med lite inspiration

2011-12-09T11:33:00.001+01:00

Det här med julkort är minsan allt annat än lätt. I alla fall om man tillhör den kreativa sorten som tycker att det är roligt att göra egna julhälsningar. Då är det skönt att det finns sådana här källor att hitta inspiration ifrån. Hellre kul än bra. Eller hur var det nu?

Hm, nästa års julkort kanske?

... när man ändå håller på.

Ullis, jag förväntar mig ett sånt här julkort

från er på Kungsgarden nästa år, capiche?

Har ni det också så här hemma?

2011-12-09T07:00:00.000+01:00

Strumpor och sladdar överallt. Förutom där de ska vara.

"De leker" säger M utan att lyfta ett ögonbryn över att det ligger tre par strumpor under vardagsrumsbordet. Efter tio år tillsammans tycker jag att han borde ha lärt sig att smutstvätten i hör hemma i tvättkorgen. Att det inte är någon idé att bädda om man inte gör det ordentligt, det vill säga rätar ut lakanet och puffar kuddarna mjuka. Att handfatet INTE är en samlingsplats för glasögon, linsbehållare, rakhyvlar och hårax och gammal intorkad tandkräm. Att toalocket går att fälla ned. Att skorna ska stå i skostället och inte utanför. Och att sladdar helst ska vara där de inte syns. Okej, där får jag kanske ge mig lite. Dessa sladdarna hittade jag ju faktist UNDER vardagsbordet. Men allt det andra?

Ibland får man verkligen ta ett djupt andetag och räkna till hundra. Eller så är det så att vi kvinnor (nu generaliserar jag) behöver ta ett djupt andetag lite oftare och inte bry sig om småsaker som var vissa saker ska förvaras och så vidare.

Jag pendlar där. Men en sak har jag lärt mig genom åren. Man får välja sina strider. Och detta är inte lönt att bråka om. Jag har också mina fixidéer. Går runt i lägenheten när jag borstar tänderna så att det enligt M lämnar tandkrämsspår överallt (själv märker jag dem aldrig). Ställa dricksglas i diskhon istället för i diskmaskinen (jag försvarar mig med att ett vattenglas går att använda fler gånger av samma person). Och att det finns viktigare saker att gnälla om än om småsaker (guilty as charged).

Ändå kan jag inte låta bli att dra på smilbanden när jag läser andra kvinnors berättelser om sina män och deras (o)förmåga att handla, nyttja strumpor och göra flera saker samtidigt.

Är kvinnor och män verkligen så olika? Eller tillåter vi oss att vara det?

Lätt att bli ödmjuk

2011-12-08T23:52:00.001+01:00

Vaknade i natten till i dag av att magen gjorde ont som tusan. Den mullrade och lät inte alls glad. Så vid sextiden på morgonen fattade jag varför. Jag ska bespara er detaljerna, men om vi säger så här: det blev panikrusning till toaletten. Leon vaknade och stod och stirrade på mi med stora ögon medan jag försökte andas mellan hulkningarna. Fy fan för att kräkas säger jag bara. Jag hatar det! Och stackars Leon, han såg ut som han varit med om värsta traumat. Ögonen var klotrunda och han bara stirrade rakt ut. Blev tvungen att ta upp honom i famnen och prata lugnande med honom medan jag hrm ... lättade på trycket den andra vägen. Först då vaknade M. Och det var nog en lustig syn som mötte honom. En likblek flickvän med svettpärlor i pannan och med en traumatiserad son i knät.

Just denna dag var en sån där dag jag INTE kunde vara sjuk på. Deadline på Vårt Malmö, dessutom en massa att fixa och planera till Vastrahamnen.se Men det gick bara inte att komma iväg. Gjorde några halvhjärtade försök att få på mig kläderna med blev yr och svettades. Så det var bara att lägga sig i sängen igen. Hann få iväg några snabba mejl till mina kollegor om hur läget låg till och be dem täcka upp för mig så gått det gick (vilket typ är omöjligt på mitt jobb, texterna skriver sig inte själva och det går inte att skriva någon annans text utan att ha varit med på intervjun). Sen låg jag i sängen med magsmärtor utan dess like och fick inte ens behålla vatten. Först kl tre på eftermiddagen lämnade jag sängen med blev liggande i soffan istället. Bara att ringa M och be honom hämta Leon på dagis i mitt ställe.

15 timmar – lika lång tid som förlossningen med Leon tog – var jag utstlagen som ett kolli. Och vet i tusan om inte detta var värre. En förlossning slutar i alla fall i något positivt. Kräksjuka är liksom fullständigt onödigt. Som tur är går även den över. Jag har precis lyckats få i mig dagens enda mål. Två knäckemackor med ost, ett rivet äpple och en miniskål müsli med mjölk. Magen mullrar men jag är fortfarande hungrig. Ska försöka få i mig några knäckemackor till. Känns inte alls bra att bli urlakad på energi när man är gravid.

Är det inte lustigt egentligen, hur livet ständigt får en att öppna ögonen. Den som klagar på lite gravidillamående uppskattar genast den känslan efter ett halvt dygns kräksjuka. Så är det ju nästan hela tiden. Jag som var rädd för förlossningen och hatar nålar och sprutor över allt annat "tvingades" att födda vaginalt och med epidural i ryggen. Andra, som inget hellre vill föda "naturligt", har inget val än att ta kejsarsnitt. Och de som har valt inplanerade snitt vaknar mitt i natten med värkar flera veckor före utsatt snittdatum. Det är nästan som att livet försöker säga något. Face your dragons, som samurajerna sa och levde efter. Och så är det väl. Livet handlar om prövningar.

Just nu ska jag pröva om jag kan få i mig lite mat till.

God natt.

Nattskräcken

2011-12-07T17:30:00.000+01:00

Leon har något som kallas nattskräck. Det är attacker av ett dimlikt tillstånd som lätt kan förväxlas med att barnet vaknar efter att ha drömt mardrömmar. Men ett barn med nattskräck är inte vaket, trots att ögonen är öppna och att barnet går omkring. Det är inte heller vanlig sömngång. Ett barn med nattskräck skriker nämligen okontrollerat och går inte att få kontakt med. Ibland varar attackerna bara i några minuter, andra gånger i upp till en halvtimme. Det är förstås jättehemskt att inte kunna trösta sitt barn när man hör att det skriker och är rädd. Som tur är kommer barnet inte själv ihåg något av attacken. Det är bara hjärnan som spelar ett spratt under den djupa sömnfasen. Tydligen är det ett vanligt fenomen bland barn i åldern 3–10 år. Men ibland drabbar det även yngre barn så långt ner som i spädbarnsåldern.

I början trodde vi att Leon var sjuk eller mådde dåligt eller att vi som föräldrar gjort något fel. Men vi blev snabbt lugnande av den info vi fick från barnavårdcentralen. Nattskräck går över av sigt själv och har med barnets undermedvetna att göra – hur hjärnan jobbar helt enkelt. Och vissa barn har mer fantasi än andra. Med tanke på hur mörkrädd jag fortfarande är och i vilka fantasivärldar både jag och M drömde oss bort till som barn är det kanske inte så konstigt att Leon har fått en livlig fantasi. Och när man ser på barns tankar från det här perspektivet är det kanske inte så konstigt att nattskräck som begrepp existerar.

Årets klapp

2011-12-07T15:14:00.001+01:00

Det är minsann inte lätt att köpa presenter. Allra minst till den man bryr sig mest om. Hur hittar man den där ultimata julklappen eller födelsedagspresenten som verkligen lämnar avtryck och för evigt sparas i minnesbanken? Frågar ni mig behöver det varken röra sig om särskilt stora eller dyra presenter.

Och här ett bevis på att det finns de som tycker likadant. Så rörande och fint att ögonen tåras.

Av Morgan, 5 år

♥ Min andra bebis ♥

2011-12-07T06:32:00.000+01:00

Grabbarna sover fortfarande. Ja, de hårlösa alltså. Katterna är uppe med tuppen, det vill säga så fort foderautomaten rullar ut torrfoderkulor till frukost (05.40 varje morgon). Jag älskar vår nya foderautomat. Så enkelt allt har blivit. Mindre krafs på sovrumsdörren, färre sovmornar (de få man får) som går till spillo, mindre stress helt enkelt. Till och med Skrikon aka Pip håller låda mer nuförtiden. Så länge han får vara i mammas knä så är han tyst och snäll, sötisen. Jag passar på att gosa ordentligt innan magen är i vägen. Vi njuter båda två av vår lilla kärleksstund på morgonkvisten. Det är viktigt att komma ihåg att katterna faktisk är våra förstfödda bebisar i den här familjen.

Mycket nöjd islejon ♥

Mycket magbilder blir det

2011-12-06T22:43:00.000+01:00

Ni får blunda om ni tycker det blir tjatigt. För jag kan inte sluta att förvånas över att magen redan börjar bli en hård kula som inte går att dra in hur mycket man än försöker. Ni kan vara lugna, det är inte så att jag försöker dra i magen dagarna i ända. Jag menar mer att det nu är omöjligt när man försöker. Ja, ni fattar.

Så. Nu ska jag sluta att bombardera er med bilder. På magar, that is. För nu har den här morsan fått upp glöden i bloggfingrarna igen. C YA LATER!! Typ i morgon alltså.

Tänk att det bor en sån här liten skorpa därinne. ♥

Nästan lika gott

2011-12-06T22:01:00.001+01:00

Lite hårda. Men helt okej smak. Ännu godare efter 20 sekunder i mikron.

Tänk grillade marshmallows med mintsmak. Mumma!

Gottigottgott

2011-12-06T21:51:00.001+01:00

Ibland överträffar man sig själv. Och tänk vad enkelt det kan vara.

Kycklingfilé

Pesto

Olivolja

Couscous med tomat, rödlök, citron, honung, svartpeppar, salt

Garnera med örtkryddor

Hemlagad tzaziki

Det här kommer jag göra fler gånger.

Ressugen

2011-12-06T21:12:00.001+01:00

Det är samma sak varje år. Så fort mörkret och vinterkylan sätter in börjar jag längta bort ... långt, långt bort till varmare breddgrader. Och åtta av tio vintrar har jag och Martin gjort slag i saken och packat väskorna. Oftast har resorna gått öster ut till Asien, som Thailand, Malaysia, Indien och Kina (Hong Kong). Något år blev det Costa Rica och ett annat ett stopp i Australien. Gemensamt för resorna är att vi har kunnat vara borta minst fyra veckor i stöten genom idoget slit på jobbet för att få ihop komptid och sparade semesterdagar.

Undantaget var vintern när jag var höggravid med Leon. Och det ser ut att bli ännu ett undantag detta år. Köksrenoveringen har tömt en stor del av besparningarna. Och med ett kotte till påväg behöver vi köpa en större bil, en syskonvagn och spara pengar till den kommande föräldraledigheten. Förhoppningen är att vi ska kunna leva på besparingar det första halvåret och spara de dagarna till när barnen är större och uppskattar att vara i väg en månad i värmen under vintern. Vi får se om vi fixar det, men vi siktar på det i alla fall. Så det är helt enkelt bara att bita ihop och titta på andras resminnen och drömma sig bort. Kolla in den här sidan som min kompis Anna tipsat om. Snacka om att ge retningar i restarmen. Jag. Vill. Resa. Nu.

Första fotot

2011-12-06T09:00:00.000+01:00

Tänk, så stor han har blivit vår lille plutt. Redan ett första dagisfoto att stoppa i albumet. Det här togs någon vecka efter inskolningen. Det märks att Tommy är favoritfröken. Leon tjatar jämt om "Tonni", så det märks att han tycker om att vara på dagis.

Den här bilden togs häromdagen. Det syns att Leon har växt rekordmycket de senaste månaderna. Benen har pinnat i väg och den söta putmagen finns nästan inte kvar. Himmel vad babytiden går fort!

Räkgalen

2011-12-05T20:33:00.001+01:00

Ost, bacon, grapefrukt, turkisk peppar och kanelsnäckor. Det var jag som tokgalen i när jag var gravid med Leon. Denna gång är det räkor som gäller. Och då menar jag RÄKOR. Slukar i mig en halvkilospåse på mindre än en kvart med fnasröda räkallergiska fingrar som resultat. Men MAJ GÄDH vad gott det är!! Gärna med avokado, citron, kokta ägg och en klick riktig god majonäs. Då är jag i pregnant heaven. Så ni förstår kanske varför jag gladeligen betalade 179 pix för denna räkmackan och bjöd Martin på en likadan på Grand hotell i Lund i lördags när jag täckte ett Pågatågsdop för tidningen Metro. En kall öl till detta (alkoholfri för mig förstås) och vi var VERKLIGEN i himmlen för den stund.

Nä nu blir jag "hungrig" igen. Undrar om det finns räckmackor som hemkörning?

Nu är julkorten skickade

2011-12-05T20:23:00.001+01:00

Bättre sent än aldrig. Och hellre kul än bra, eller hur?

Himla härlig tjej

2011-12-05T20:20:00.001+01:00

Jag är egenligen inget bloggfreak. Tycker att hela grejen har spårat ur något. Jag menar, välutbildade journalister blir omsprungna av bloggande tonåringar som varken bryr sig om stavfel eller särskrivningar, än mindre om den trampar någon på tårna. Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är bra med det fria ordet och att bloggvärlden gör att fler människor upptäcker skrivandets konst. Det jag ogillar är bloggarnas förmåga att ta över nyhetsmediernas roll och skapa mer plats för skvaller och osakligt skitsnack i den mänskliga hjärnan än saker som faktiskt påverkar våra liv.

Därför har jag varit extra svårflörtad när det gäller att läsa andras bloggar – skriver gör jag gärna och använder själv bloggen mest som en dagbok med tillhörande klotter- och bollplank, som jag förmodar att många andra också gör.

Men några bloggare har lyckats fånga mitt intresse på kroken. Och denna tjejen är en av dem. Jag hade aldrig trott att vi hade kunnat bli bästa vänner om det inte var för hennes öppenhjärtliga sätt att berätta om sitt liv. Men nu vet jag bättre. Sån skön och varm människa hon verkar vara. Jag blir alldeles varm inombords när jag läser hennes blogg.

Bästa fina Magdalena, har du plats för mig i ditt liv?

En jäkligt bra film

2011-12-05T20:18:00.001+01:00

Våldsamt. Verklighetstrogen. Vidunderligt vacker. Se den.

En vacker dag

2011-12-05T20:15:00.001+01:00

Jag tänker ofta på den, drömlägenheten mellan Hästhagen och Fågelbacken. Vi hade trivts där. Möblerat de 124 kvadratmetrarna omsorgsfullt. Blandat gammalt och nytt, minnen med det nya livet. På den gigantiska balkongen skulle jag duka upp ett långbord och bjuda vänner, familj och grannar på spontana pratstunder. Kanske även någon planerad middag i bland. Här skulle vi sitta och se barnen leka på den slutna innegården, helt säkra från världens alla faror utanför.
I köket skulle vi ha en kökssoffa och ett gammalt köksbord med en designlampa ovanför. Man måste ju se ordentligt för att upptäcka det brända riset i botten på kastrullen som stått för länge på gasspisens varma låga. En mikro skulle också få plats i det stora köket, bara för säkerhets skull. Och den fula plastmattan skulle vi alla bli kära i så småningom när vi upptäckt hur praktiskt den är när man är en småbarnsfamilj.

Lika mycket skulle vi uppskatta den andra toaletten. Gästtoaletten. Som i vårt hem skulle kallas kattoaletten och vara mitt tillhåll under stressiga mornar när ögonen försöker se piggare ut i ett par drag mascara samtidigt som jag borstar tänderna med den andra handen och tröstar ett mammagnälligt barn med den tredje samtidigt som den fjärde armen försöker stänga av sambons väckarklocka i mobilen som alltid ringer på högsta volym och ändå aldrig lyckas väcka honom men alla oss andra.

I det stora sovrum med balkongen mot innegården skulle vi ha en extra tv, trots att vi vet att det sägs ge dålig energi till rummet. I vår familj skulle vi använda ekvationen som funkar för oss och skita i vad alla andra tycker. Låta barnen bo i samma rum och använda det fjärde rummet som kontor ett tag. Och sedan flytta kontoret till den bortre delen av vardagsrummet som skulle kunna stängas av med de gamla skjutdörrarna från sekelskiftet.

Alla jackor, skor, mössor och förbankade vantar utan make skulle vi gömma i något av alla garderobsutrymmen som är drygt tjugo gånger fler än de vi har i dag. Och på väggen skulle en extra lång klädhängare med extra många krokar sitta så att alla som vill kan komma och besöka oss. I vår drömlägenhet skulle vi nämligen inte behöva panikgömma de överfulla tvättkorgarna eller ilstäda toalettet och handfat med handsprit.

Nej för i vår drömlägenhet skulle både tvättmaskin och torktumlare få plats i det stora badrummet som inte skulle vara helkaklat men ha badkar. Och den större bilen, som vi igengäld nästan aldrig skulle köra i och med att vi skulle bo mitt i stan, hade stått i tryggt förvar i garaget under huset för en summa i månaden som man knappt skulle få hem två matkassar för i den lokala mataffären.

Vår drömlägenhet skulle aldrig gå oss förbi igen, nästa gång skulle vi vara överrens och utan tvekan tacka ja när vi blev erbjudna den. Trots att den hade varit en hyresrätt och kostat oss flera tusen kronor mer i månaden än den bostad där vi bor nu gör, men ändå ännu många tusenlappar färre än om vi skulle ha köpt en liknande lägenhet på samma gata.
Nästa gång skulle drömmen bli sann och jag skulle slippa vara bitter över att den gnagande känslan i magen aldrig försvinner. Vi skulle ha gjort det annorlunda. Vi skulle ha gjort det annorlunda. Jag skulle ha stått på mig mer.

För vem vet. En vacker dag bor vi kanske till och med i ett hus med stora hagar utanför fönstrena där djur betar medan vi äter frukost.